Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GAMLA GREFVINNAN - Gamla grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stackars barn! år jag då ej din mor?
Mera ån mor, Tant.
Mera? jag kan ej vara mera.
Jo — sade flickan och uppreste hufvudet — några tårar glimmade i de sköna ögonen
— jo — ni är min välgörarinna — ni gör mig godt för Guds skull — en mor skulle
gjort det af instinkt, af medfödt behof — nej! nej! Tant — jag är nog den ensamma fogeln
jag — gifve Gud jag vore en dufva, som utan att falla kunde flyga fram öfver det vida
hafvet, utan att förstöra det bref skaparen fästade under min vinge.
Hvad säger du barn?
Jo ser Tant — jag var mycket liten då min mor dog; men jag minnes ännu en hel
hop — och så var det en qväll jag satt bredvid sängen på min lilla pall och min mor
talade om sagor — en mins jag.
Låt höra Stefani!
Jo sade min mor — det var en gång en vis man, som ville lära en hel hop foglar
att bära bref från främmande land till hemmet — och han tog dem som små och vande
dem vid sig, då de ännu ej kunde flyga och de voro så tama och snälla och togo sin
föda ur hans hand och tackade honom så vackert för hans kärlek — men vingame böljade
vexa och de kunde flyga — då togo de ej mera födan ur hans hand utan sökte den
sjelfva; men då förde han dem alla, han hade tre, en jagtfalk, en fiskmåse och en dufva,
med sig i främmande land och skref så tre bref och fästade under vingame på de tre
foglarne. Men i alla tre brefven stod: Släpp in i min lustgård den, hvars bref är rent
och oskadadt; ty den har flugit trognast och längst. Och så släppte han de tre foglarne.
Och de kommo fram alla tre till sitt bamahem; men jagtfalkens bref var blodigt och
sönderrifvet; han hade dräpt en oskyldig fogel på vägen och under försvaret hade denne
rifvit sönder brefvet och stänkt blod derpå. Fiskmåsen kom också, men hans bref var
genomvått och hade möglat, ty han hade dykat under sin fård öfver hafvet efter fiskar,
som lekte i vattenbrynet. Dufvan kom också, men hennes bref var oskadadt och rent,
sådant den gode vise gifvit henne det. Hon insläpptes i sin barndoms blomstergård; men
jagtfalken måste fly till klipporna i skogen och fiskmåsen till klipporna vid hafvet — och
ingendera kom hem igen.
Grefvinnan räckte ut armarne och sade: Kom hit Stefani! — Gud låte dig bli dufvan,
som kom hem med brefvet, hvilket den eviga kärleken och visheten fästat under din vinge
— du har fått vingar barn — ej för att flyga bort, utan för att uppsöka ditt barnahem.
Och ser Tant, återtog flickan — nu vet Tant min tanke, då jag valde den bilden.
Ja — den är bra, barn! Gå nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
