Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GAMLA GREFVINNAN - Feodor och Stefani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrs&ter var en gammal gird, men nedbrunnen och nybyggd så många gånger, att
på tre ställen stodo grundvalar efter det fordna Herrsäter, och ändå stod ett nytt p&
kullen vid sjön.
I den stora trädgården och parken, hvilka begge hade att tacka gamla grefvinnan
för sin tillvaro, hade man intagit alla dessa gamla grundvalar och murar, som ganska
sanningsenligt prydde stället som ruiner.
Utanför parkens och trädgårdens ena sida gick vågen, skiljd från det helgade
området af en bastant stenmur, men icke något annat stängsel. Klart sågs att Herrsåters
herrligheter blommade och bar frukt, omgärdade af ingenting annat än af kärleken för
den gamla egarinnan.
Det hade händt för många Herrans år sedan att några godsets pojkar temligen starkt
beskattat grefvinnans fruktträd — hon hämnades på sitt vis. När frukten var mogen,
i
sammanbjöd hon alla godsets barn att plocka. Det blef en måttlig skörd. Sen I barn,
sade hon med godhet, sen I —• jag har i år så litet att dela ut åt er — man har stulit
bort frukten omogen — litet skall jag ha sjelf — litet skall torkas, att ha till soppa åt
er och edra föräldrar och de sjuka, och resten skulle ni få — men det är så litet i år
— det ha en hop gossar, som inte förstå att jag vill dem alla väl, gjort.
Och så delade hon ut sina håfvor och sade: Barn, låt frukten mogna, det är ingen,
som förmenar eder.
Efter den gången var grefvinnans fruktträdgård en fridlyst, helig ort och frukten
glänste, som gull i solskenet, utan att det föll något barn in att klättra öfver och smaka
på. Den dagen skulle ändå komma och sen kunde man äta och ändå ha godt samvete;
det är att slå två flugor i en smäll, tyckte barnen.
Stefani hade gått ner i parken för att tillse om det lilla templet var i ordning till
gamla grefvinnans födelsedag, som snart skulle infalla. Hon hörde väl någon som kom
gången nedåt genom parken; men detta var en vanlig gångväg för arbetame.
Plötsligen stod Feodor midt framför henne.
Feodor! Feodor! hyad! är Feodor här? ropade flickan.
Tyst Stefani. Väl att jag råkade dig. Se här, jag hade skickat bud till dig för att
fä tala med dig. Mormor får ingenting veta.
Tant! jo — Feodor skall väl opp till Tant.
Nej! hon är en fördomsfull gammal nåd — hon — med ett ord — Stefani — jag
har på min utresa till Ryssland — dit jag nu fått befallning fara — tagit en tio mils
omväg för att träffa dig.
Mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
