Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
handlades såsom varande i kyrkans bann, så blef lifväl hans
minne oskiljaktigt förenadt med Kristierns omenskliga tyranni.
Tvenne biskopars mord vid samma tillfälle, och utan laglig dom
af andelig rätt, var att straffa en oförrätt genom en annan.”)
När efter frihetskrigets utbrott Kristierns lycka började
åter sjunka, måste Gustaf Trolle flykta från sitt
fädernesland, hvarest man vidhöll hans afsättningsdom, ehuru
Romerska kyrkan ännu länge ansåg honom såsom rättmätig
erkebiskop af Upsala. Till Sverige vågade han aldrig
tillbaka, ehuru på gifven lejd instämd af konung Gustaf I.
Hvad han här hade att vänta, kunde han förutse. Blotta
ryktet, att konung Gustaf I ämnade försona sig med Trolle,
framkallade Dalkarlarnas hot att vilja uppsäga konungen tro
och lydnad, om han inginge förlikning med landsförrädaren.
Vid grefvefejden i Danmark uppträdde Trolle med vapen i
hand för att befordra den sak, på hvilkens framgång allena
en förändring i hans egen ställning berodde. Han
utnämndes af grefve Kristofer till biskopsstolen i Odense, och
eröfrade den med våld. Men sårad i slaget på Fyen 1535
affördes han som fånge till Slesvig, och dog kort derefter och
sannolikt inan det bref hunnit framkomma, hvari Gustaf I
begärde att han skulle utlemnas till Sverige. Redan förut
hade också påfven öfvergifvit honom.
Erkestiftet Upsala innefattade af ålder, utom de
landskaper som ännu dit höra, hela Norrland. Äfven Jemtland
och Herjedalen, ehuru under Norges krona, lydde af ålder
till Upsala kyrka.
*) ”Så vordo nu alle desse brände som bannemän, efter det de
hade varit erkebiskoparne emot, och samtyckt att Stäket vardt
nederbrutet. Men icke räknade konung Kristiern dem för baunemän,
när de hyllade honom för sin konung. Icke heller räknades biskop
Vincentius och biskop Matts för banneman, då de med erkebiskopen
krönte honom.” Olai Petri Sv. Krönika. (Script. rer. Su. 1,347).
Biskopen Hans Brask räddade sitt lif genom att hänvisa till
den protest, hvilken han hemligen inlagt under sitt sigill vid
domens besegling. Han hade nemligen instuckit en lapp, hvarpå
han skrifvit de orden: ”detta är jag nödd och tvungen till.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
