Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Att likväl dessa inkomster äfven stundom användes till
det kristendomens fordringar motsvarande ändamålet af
barmhertighetsverks utöfvande och till det, som de senare
århundradena allt mera kräfde, högre undervisningsanstalters
befordran, kan ej nekas. Många biskopars fromhet och
deras kärlek till högre bildning lemna derföre tillräckliga bevis.
Det är naturligt, att kyrkan måste på det borgerliga
samhället öfva ett stort inflytande. Detta var nu icke
allenast ett sådant som berodde af kristendomens egen
verksamhet och af den öfverlägsna bildning, hvilken tillhörde
kyrkans män, hvarföre en af dessa, en biskop eller annan
prelat, alltid var konungens kansler, utan ock hade biskopar
och prelater till obestämdt antal säte och stämma i riksens
råd, och intogo ibland rådsherrarna det främsta rummet:
erkebiskopen var sjelfskrifven. Emellan kyrkans och statens
lagstiftning var ock stundom strid.
Den verldsliga rikedom, som tillföll kyrkan, var i
ständigt tillvexande, då dess gods och tillhörigheter icke fingo
från densamma afhändas eller förskingras; men deremot
oupphörligen ökades genom köp, förpantningar, och af tidens
tänkesätt gynnade gåfvor och testamenten. I afseende på
testamentsfriheten hade kyrkan den grundsats, att hvar och
en kunde af sin egendom gifva kyrkan en hufvudlott, eller
såsom man plägade uttrycka det, att den som hade en
arfvinge kunde insätta Kristus till den andra, den som hade
två arfvingar kunde insätta Kristus till den tredje, o s. v.
Men från borgerliga samhällets sida blef nödvändigt att
ännu ytterligare inskränka denna grundsats, och efter många
olika stadganden i de särskilda landskapslagarna och
mångfaldig strid emellan presterskapet och folket, blef slutligen i
kon. Kristofers landslag förordnadt, att utan rätt arfvinges
samtycke ingen kunde för sin själ af arfvejord gifva mera
än tiondedelen, men af aflingegods kunde man gifva så
mycket man ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
