Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Om arf efter prester, hvarom äfven var olika stadgadt i
landskapslagarna, bekräftade provincialmötet i Arboga 4474
det vid ett dylikt möte i Söderköping fattade beslutet, att
presterne kunde fritt förordna om sin egendom; men hade
de dött utan att hafva gjort lagligt testamente, så skulle
behållningen i deras bo skiftas i tre delar, af hvilka den ena
skulle tillfalla fattiga, helst studerande, den andra
arfvingarna, den tredje skulle af biskopen med kapitlets samtycke
användas för den aflidnes själ.
Danaarf efter inländsk man tillföll,
till hälften konungen, den andra hälften
hans själ. Vid danaarf efter klerk hade
gens rätt”).
enligt landslagen,
skulle gifvas för
biskopen
konun-En inkomstkälla för biskoparna voro ock de sakören,
som vid flera lagöfverträdelser dem tillföllo. Så länge
samhället ännu allsicke var kristnadt, var kyrkans lagstiftning
och lagskipning af borgerliga lagen helt och hållet oberoende.
Men sedan borgerliga lagen börjat beifra sådana brott emot
sedlighet eller god ordning, hvilka den förut förbisett, voro
dessa dels fördelade mellan kyrkan och staten, dels åter
sakfälldes den brottslige till böter åt både konung och biskop. Den
senares ”länsman” åkärade vissa brott, och uppbar de böter,
hvilka lagen tilldömde biskopen. Denne biskopens länsman var
än häradsprosten, än någon af domkapitlets ledamöter, än
särskildt tillförordnad man. Landslagen uppräknar de fall då
sakören tillföllo biskopen: de förekommande fallen äro
fastning, äktenskap, bannsmål, ocker, helgdagsbrott m. m. samt
alla de mål, som kunna anses egentligen tillhöra kyrkans
lagstiftning. Naturligtvis tillhörde biskopen alla sakören, som
ådömdes vid andelig domstol inför hvilken allena prester
kunde anklagas. Dessutom följde, åtminstone vanligtvis, med
förläning den rättigheten att uppbära inom länet äfven alla
konungens sakören.
*) Jfr. Botin om svenska hemman. D. 2. kap. 3 §. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
