Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
deliga skattkammare utdelade man nåd åt de behöfvande,
för att genom deras delfående deraf samla timliga skatter
till kyrkans välfärd. Korstågen skedde af män, som genom
denna krigstjenst fullgjorde all kyrkobot. Många kyrkor
byggdes med de penningar man insamlat för aflat, en afgift
motsvarande den botgöring som annars fordrat en viss tid till
sitt fullgörande. Vanligen var till kyrkobyggnad anslagen
fyratio dagars aflat, d. ä. efterskänkandet af fyratio dagars
botgöring. Denna aflat var den högsta hvarje biskop
kunde meddela. Men påfvens magtfullkomlighet tillät honom att
utsträcka den till längre tid: den gafs af honom för
hundrade dagar, för hundratusende år, ja ock för all tid.
För aflatshandeln var alltid ett godt ändamål
uppgifvet. Oftast användes dock penningarne för verldsliga, icke
sällan för i sig sjelfva brottsliga saker. Det föregifna
ändamålet var svepskäl, och för aflatshandeln kunde man använ–
da samma lättsinniga grund, som påfven Innocentii VIII:s
kammarherre anförde för sin herres sed att taga penningar
till försoning för dödsskulder: ”Gud vill ingen syndares död,
utan att han betalar och lefver”.
Sättet att indrifva aflat utbildade sig alltmera till en
ordnad penningeförhandling. Försäljningen förpaktades åt
vissa personer än emot viss andel i den obestämda vinsten,
än emot viss bestämd afgift till påfliga skattkammaren.
Förstarne skaffade sig tillfälle, åtminstone i femtonde
århundradet, att dela med kyrkan. Aflatskrämaren måste för en
öfverenskommen penningesumma köpa sig tillstånd att inom
landet sälja aflat, eller ock förbinda sig att efter visst
förhållande dela inkomsten med landets förste.
1
Skandinaviska norden var icke bortglömdt vid denna
handel, om än det icke så mycket prejades som Tyskland,
hvilket skattade det mesta till Rom. Så var på 1460:talet.
en Marinus de Fregero påflig aflatskommisarie ibland annat
för ”Norges och Göta riken”. Skälet var kristna trons för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
