Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Tidpunkten var vigtig och legatens värf i högsta måtto svårt
och magtpåliggande. Huru skulle han förlika påfvedömets
obenägenhet att uppoffra den ovärdiga Trolle med dennas
landsmäns bestämdt uttalade ovilja att åter mottaga honom
som Sveriges erkebiskop? Huru vid de öfriga biskopsstolarnas
besättande kunna utan fara skydda anspråken af Romersk
egenmägtighet och egennytta? Om den nyvalde konungen
lyckades försvara och på sitt hufvud sätta den honom räckta
kronan, kunde man i dessa meningsstridernas stormar och
under alltmera hotande affall från Rom vara försäkrad att i
honom finna en kyrkans lydiga son? Hvilkendera skulle
vinna hans öra och sinne, den kloke och djerfve
Laurentius Andreæ och den nya trons oförtrutne och
oförskräckte härold Olaus Petri, eller legatens
medelvägshalfhet, eller det gamlas anspråk på oförändradt bestånd
med Brask till målsman? Var för alla händelser och till
skydd emot friare åsigter, det möjligt att åter uppresa den
gamla kyrkoförfattningens bålverk, skakadt och förfallet som
det var genom sina försvarares oförstånd och oförsigtighet?
Var Johannes M. rätte mannen att i en så afgörande
stund föra högsta ordet i kyrkans sak? Rättskaffenshet,
foglighet och välmenande sinne”) äro nödiga egenskaper för
den, som har sig förelagd den brydsamma uppgift, hvilken
det nu tillhörde Johan att lösa. Men han hade ock
tvenne fel, och dessa bland de farligaste för en man i hans
ställning nemligen: obeslutsamhet och fåfänga, och dessutom
ett gemensamt med många i starka brytningstider, nemligen
vacklande halfbet.
Kanske var det fåfänga som förledde Johan att
skynda till Strengnäs utan att hafva råkat Brask och med honom.
rådgjort om kyrkans angelägenheter. Det synes som ville
han icke med någon dela äran af stridernas biläggande.
*) ”Nulli molestus, nulli durus, nulli injuriosus,” säger han om sig
sjelf. Hist. metrop. p. 120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
