Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Biskop Brask beklagar sig öfver att han ej fått träffa
legaten, hvilken icke heller synes hafva brådskat med att
aflemna påfvens bref till honom. Han hade förnummit,
skrifver Brask d. 15 juli, det legaten ämnade oförmodadt åter
bortresa, utan att de fått gemensamt öfverlägga om
Svenska rikets och kyrkans angelägenheter, och om Lutherska
kätteriets utrotande. Detta lade för honom smärta till
smärta: han led af sin sjukdom, men ännu mera af
kätteriets utbredande genom en Mr Olof i Strengnäs. Olofs
villfarelser, hvilka meddelades legaten i afskrift, hade så
öppet blifvit framställda, att legaten icke med heder och utan
ansvar kunde lemna undersökning och näpst å sido: han
kunde ock dervid påräkna bistånd af kapitlens prelater,
hvilke vore påfven och kyrkan tillgifne: inquisitorer borde
tillsättas i alla stift att vaka öfver lärans renhet. Legaten
borde ock se till att vid andelig domstol upptogos de
klagomål som anfördes emot kyrkans män: det vore fara att
hvad som händt i går, det kunde äfven hända i morgon;
man hade nemligen angripit kyrkans förmän på ett sätt som
funnes icke andeliga domare. Han borde utverka, att
kyrkan återvunne den frihet hon i mer än 300 år åtnjutit, och
hvilken konungen, då han i Wadstena antogs till
riksföreståndare, lofvat densamma. Det vore ock angeläget att skydda
kyrkan för en nog dryg beskattning af konungen, o. s. v.”).
Men legaten quardröjde, och gjorde intet af allt det
hvartill Brask uppmanat honom. Han stannade för sin del
vid önskningar, föreställningar och rådplägningar, och lät
nöja sig med goda ord tillbaka. Han talar i sina bref från
denna tid om att kunna åstadkomma hvad han i sitt
sinne länge påtänkt för trons och kyrkans frihet; ”men
tidernes olyckliga beskaffenhet stod emot hans fromma önskningar
och långa mödor.” Konungen lofvade honom vidmagthålla
kyrkans frihet, och hade förklarat sig oskyldig, om hans
*) Skand. Handl. 17, 145 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
