Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Genom konung Gustafs hösten 1523 afgifna, strängt
vidhållna, och af Rom ej godkända fordringar af Romerska
stolen, var i sjelfva verket författningsreformen inom Svenska
kyrkan redan börjad. På konungens begäran, att sådane
biskopar måtte nämnas som så försvarade kyrkans frihet, att
de icke gjorde kronan någon skada, gaf Rom intet svar.
De tvenne andra, att valen skulle gillas till biskopar i stället
för den fördrifna G. Trolle och den ej erkända ehuru af
påfven nämnda Joh. Franc. de Potentia, samt att alle de
valdes bekräftelse måtte lemnas utan penningelösen till
Romerska kammaren, blefvo genom uppskofvet med deras
beviljande så godt som afslagna.
Redan äldre författningar, åtminstone ifrån sjette
århundradet, förbjödo den som vigdes till andeligt embete att
till den vigande någonting betala: man ville genom denna
stadga förekomma simoni. Men åt dem som vid invigningen
biträdde, fick han gifva en ersättning, dock ej öfverstigande
ett års inkomster af den lägenhet han tillträdde.
Inom
vesterländska kyrkan började dock abboter, biskopar och
erkebiskopar m. fl. sjelfve uppbära dessa annater utaf sådana
lägenheter som af dem bortgåfvos. När magten inom
kyrkan alltmera samlades inom påfvens hand, bortgaf han åt
kyrkans förmän rättigheten att under en viss tid uppbära
första årets inkomster af ledigblifvande embeten som voro
ställda under deras lydnad. Anledningarne kunde vara
mångahanda: påfven Bonifacius VIII beviljade annater till
gäldande af prelaters penningeskulder. Påfvarnes eget
penningebehof, särdeles känbart under vesterländska söndringen 1378
-4445, då flere påfvar delade inkomsterna, och sedan vid
stigande förderf och slöseri icke minskadt, gjorde att dessa
inkomster, icke sällan godtyckligt förhöjda, dels drogos
omedelbart till påfliga skattkammaren, dels dit ingingo såsom
arfvoden åt de talrika tjenstemännen i påfvens kansli *).
*) Jfr Thomassin, Vet. et nova eccl. disciplina, sub. tit. Annatæ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
