Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
konungen anförde han, att om detta giftermål som ingåtts
af en man tillhörande andeliga ståndet, och som skett i rikets
hufvudstad, fördes mycket omtal i landet. Mycken
villervalla skulle ock uppkomma deraf att lagen ej tillät arf efter
prestbarn: icke ens Grekiska kyrkan tillstadde dem som
redan voro i presteståndet att ingå giftermål, ehuru den
medgaf de redan gifta att med vissa vilkor ordineras. Mr Olofs
giftermål vore derföre ej rätt hjonelag eller äktenskap, utan
han vore i bann för sådan gerning efter kyrkans rätt.
Konungen borde derföre hjelpa till att rätta denna öfverträdelse,
såsom en kristen förste egnade”).
Johannes M. förblef som vanligt stilla och tyst”).
Konungen åter förklarade att han varit okunnig om Olofs
giftermål till dess det redan skett; han hade ock när det
skedde icke varit i Stockholm utan i Upsala. Han hade sedan
förekallat Mr Olof, och begärt veta huru han emot gamla
sedvänjan ville försvara sin gerning, hvarpå Olof förklarat
det han med Guds lag ville försvara den inför rättfärdiga
domare, som kunde besinna, om icke Guds lag bör gå före
alla menniskors lag. ”Efter sådant hans svar”, tillägger
konungen, ”att han öfverbödig är derom svara till rätta, kunna
vi honom det icke förvägra: kan han icke försvara sig, der
låte vi honom före sörja”. Det föreföll honom besynnerligt
att en man som tillhörde andeliga ståndet efter påfvens lag
bannlystes för äktenskap hvilket Gud ej förbjudit, men icke
för förbrytelser mot sjette budet ***).
Det synes som hade spådomen om den ovilja och oro
som i landet skulle väckas af Olofs giftermål, ej blifvit
sannad. Presternes ogifta stånd hade med svårighet först efter
1248 börjat med större stränghet fordras inom Svenska
kyrkan. Missnöjet äfven ibland folket först med sjelfva stadgan,
sedan med lösligheten vid dess iakttagande, minskade miss-
*) Skand. Handl. 18, 275.
14, 38.
**) ”Nullo, ut par esset, reclamante”. L. c. 18, 302.
***) L. c. 14, 52.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
