- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
177

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177
ville dö en kristen man, såsom fäder och förfäder före
honom. En tvedrägt hade i andra kristna konungariken
uppkommit deraf, att någre förståndige män sökt afhjelpa det
oskick som uppkommit inom kristendomen till meniga mans
förtryck. Äfven här i riket hade någre börjat yrka
förbättring härutinnan. Men herrsklystnad och girighet hos
kyrkans förmän satte sig envist emot hvarje förändring, det
allmänna bästa och meniga man till förfång. Kyrkans förmän,
påfven, biskopar och deras hop hade utöfvat ett otillbörligt
välde, och derigenom fört riket i fara. De hade
egennyttigt förtryckt lekmännen. Så, när någon vore dem något
skyldig, förhöllo de för honom det heliga sakramentet, emot
Guds lag och all rättvisa. Detta ville konungen ej tillstädja
dem, utan måtte de som andre gode män utkräfva deras
gäld med lagen på deras herres ting. Slikt olag vore ock
med helgedagsbrott, att om någon om helgedagen skjuter
sig en fogel eller tager sig ett fat fisk, skulle han böta till
prosten på biskopens vägnar: Gud hade dock ej förbjudit
detta, så vida det ej skedde under gudstjensten, då man i
kyrkan skulle höra Guds ord. Olag vore ock, att nä
prester bryta emot lekmän hade de större frihet än andra:
det vore bättre skäl att de hade lika rätt. Slikt olag
vore ock, att om prest slår lekman, är han icke i bann, men
lekman är bannlyst om han slår prest: Gud hade häri gjort
ingen åtskilnad, utan lika väl bjudit presterna hafva sämja,
kärlek och endrägt med lekmän, som dessa med presterna.
Slikt olag vore ock, att då en prest dör utan att hafva
gjort testamente, hade fattige arfvingar förlorat sin rätt, och
biskopen ehuru oskyld toge arfvet. Så ock, när konungen
ville bevaka kronans bästa, och ej ville låta dem härefter
som hittills svikligen draga kronans egor under sig eller
uppbära konungens sakören, sade de att konungen ville införa
ny tro och Luthers lärdom. Konungen hade väntat, att öf→
ver hela kristendomen en allmän herredag skulle hållas om
Sv. Reform. Hist. I.
12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free