- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
202

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202
Han anser sig likväl icke med full säkerhet kunna
förneka att skärseld finnes: ”Icke så att man enkom förnekar
skärseld; men det säger jag, att han icke med skriften
bevisas kan. Gudi gifver jag det i händer: Han vet bäst
huru det tillgår med de döda. Det är likväl nog till
fruktandes, att vår egen buk och girighet vinnlägger sig mera
om att försvara skärseld, än den kärlek vi kunna hafva till
de själar derinne äro: skärseld är oss till en stor profit, en
part af oss”.
Tolfte spörsmålet: ”Om man shall vörda, dyrka
eller tillbedja helgonen; och om helgonen äro våra försva,
rare, patroner, medlare eller fördagtingare inför Gud”.
Galle finner detta ämne böra vara upphöjdt öfver all
tvekan. Kyrkan som styres af den H. Anda, i hvilken
Kristus som är hennes hufvud, dagligen ingjuter sin nåd,
håller helgonens högtider, på det hon skall lofva Gud i hans
helgon. Heliga menniskor böra vördas, dock icke så som
hvad Kristo tillhörer, hans heliga kors, krona, spikar m. m.
icke heller så som hade de magt att skapa eller gifva Guds
nåd, utan emedan de hafva Guds nåd och himmelrikets ro,
och äro våre hjelpare och medlare inför Gud. Han kan
väl gifva oss vår bön, den förutan. Men om Gud hörde
den bön som bad om nåd för Abrahams, Isaaks och Jakobs
skull, ”som än då voro i limbo”, mycket mera hörer han
förbönen för oss af dem, som nu äro i den evärdeliga glädjen.
Mr Olof medgifver, att ehuru den heliga skrift ej
påbjuder helgonens vördande, så förbjuder den ej heller att
vörda dem, när man icke gör dem den heder, som tillhör
Gud allena, och att vi böra lofva och prisa Gud i alla hans
kreatur, således äfven i hans helgon, d. ä. i alla kristna
menniskor, lefvande och döda. Vi prisa Gud i hans helgon,
när vi tacka och ära Gud för den nåd och barmhertighet
han gjort med sina helgon. Men att helgonen skulle vara
medlare mellan oss och Gud, strider emot skriften, som lärer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free