Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
са
vid hemgåendet lät slå på trumma för sig, och mumlande
sade, troligen dock äfven han kännande dessa dagars
betydelse för fäderneslandet: trots att någon skall göra en
hedning eller kättare af mig i detta år.
När följande dagen de sammankommit herrskade inom
församlingen rådvillhet och Babylonisk förbistring. Allmogen
ropade först, att rådet och ridderskapet borde snart fatta ett
beslut, började sedan yttra att när de rätt besinnade saken,
hade kung Gustaf dem intet oskäl gjort: ville riksens råd,
ej snart finna bot, så skulle de sjelfve göra det, fastän icke till
allas båtnad. Men ännu hade icke Brask och Thure Jönsson
gifvit allt förloradt. Kanslern Laurentius Andreæ ville tala,
men denne som var konung Gustafs man, nedtystades af
Thure Jönsson.
Då uppstod valde biskopen af Strengnäs, Magnus
Somaf hvilkens tänkesätt och ord de olika partierne
hoppades hvar för sig stöd och framgång. Han var den
Romerska kyrkans man, dock utan att gilla dess missbruk
och verldsliga ståt.
Biskopen ”klappade ljud, beddes lef af höga och låga
att han måtte tala, att de ville värdigas höra honom
tåleligen”. De vore, sade han, i den största fara. Han bad
dem, för vår Herras döds skull, öfverväga hvad bäst vore.
Ett barn, och ännu mera gammalt folk, borde kunna finna,
huru det skulle bekomma dem att nu öfvergifva konung
Gustaf och kora en annan konung. Han tackade Thure
Jönsson för hans goda afsigt att beskydda kyrkans personer, men
fruktade att de deraf skulle hafva mera ondt än godt.
Hellre än att så skyddas, att riket deraf komme på obestånd,
ville de taga sin tid som de kunde.
Riket begynte nu
komma sig före. Men mistade de det öfverhufvud de nu
hade, skulle fienderne icke länge lemna dem i ro.
Dessa ord voro talade ur mångas hjertan, ehuru,
såsom i afgörande ögonblick plägar vara vanligt, de fleste icke
vågat först yttra dem. Nu uppstodo månge af ridderskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
