Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
forfattning, som Schweitziska reformationen omfattade, var
den främsta egenhet, genom hvilken Svenska kyrkans reform
tog ifrån början en utveckling, skild ifrån den uppoffring af
sjelfständighet som Lutherska reformationen medförde i
Tyskland, hvarest Luther tidigt började ordinera prester, och ifrån
den nära nog fiendtliga ställning emot borgerliga samhället,
som Kalvinska reformerade kyrkan lika med den
papistiska intog
Tysklands reformatorer väntade i början icke den
händelsernas gång, som skulle nödsaka kyrkan att umbära
biskoplig författning. Svenska kyrkans reformatorer tänkte ock
på ingenting mindre än att för kyrkoförfattningen lägga nya
grundsatser: biskopsembetenas bibehållande förutsattes.
Laurentius Petri yttrar i den förklaring han skref öfver Vesterås
recess, sannolikt icke långt efter densamma”): ”Ändock
biskopsembete är af nöden, så väl som konungsembete, så
kan dock biskopsembete bedrifvas och fullt göras med
mindre bekostning än konungsembetet; ty biskopsembetet
drifves med Guds ord, och icke med välde. . . . . Derföre
efter både dessa embeten böra uppehållas af den menige mans
samtycke, tages af det som öfverflödeligen besörjdt är, och
lägges till det som försvagadt är, och blifva så båda
embeten vid magt, och hvar aktar på sitt embete”.
Då riksens ständer år 1527 utöfvade denna rätt att
bestämma om biskopsembetenas inkomster, tillägges likväl i
riksens råds bref til landets inbyggare af d. 24 juni 1527
uttryckligen, att ingen måtte vända dem deras anordning
med biskoparna till ondo, såsom ville de upphäfva dessa
embeten: ”vi vilje väl”, heter det, ”att biskopar skola vara,
dock icke så mägtige, att konungen eller riket någon fara
*) Thyselius 1. c. 1, 69 m. När Laurentius Petri, som blef erkebiskop
i Upsala år 1531, angifver den tid som förflutit sedan konung Karl VIII:s
räfst till ”åttatio år” (L. c. sid. 78), så hänvisas derigenom hans
förklaring till år 1533. Men uppgiften kan vara lemnad blott i rundt tal,
och tillåter derföre icke att noga bestämma året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
