Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
orättfärdigt gods är i samhällets eller dess medborgares hand.
Kunna ock dessa anspråk ej göras gällande der, hvarest
århundradens förändringar göra omöjligt att finna egendomen i
dens hand, som är skyldig till ersättning, så stå dock
grundsatsen och anspråken qvar.
Protestantismen försvarar och rättfärdigar beslutet af
tvenne skäl. Det ena skälet till förändring med kyrkans
egendom hvilar på kristendomens egna grundsatser. Dessa
anordningar, som tillfört kyrkan dess egendom, voro till stor
del grundade på villfarelse och vidskepelse. Ändamålet
stridde mot kristendomens egen sanning. Den kyrka som ej
gillade messor för de dödas själar, emedan dessa messor
blifvit en skadlig vidskepelse, som icke erkände almosors
kraft till lindring ur skärseldens qval, som icke erkände
gåfvor till andeliga stiftelser vara ovilkorligen ett godt verk,
kunde icke gilla, icke låta inom sig bestå i full kraft de
förordnanden, som hade vidskeplig eller villfarande grund.
Äfven utan afseende på rätt eller orätt var dock gifvet, att
när den tingens ordning, till hvilken dessa inrättningar
hörde, icke mera fanns, så var icke heller mera för dem
något rum.
Men hvilken var då laglig arfvinge till den egendom,
som ej längre kunde användas för det särskilda ändamål
hvartill den var gifven?
Den enda fullgiltiga rättsgrund som härvid kunde
finnas, var den att gåfva, köp eller pant, i de tvenne senare
fallen emot billig lösen, återgingo till gifvaren eller säljaren,
återlemnades till deras fria anordnande: desse eller deras rätts
innehafvare enligt borgerlig arfslag fingo börds- eller
lösningsrätt, hvilken åter, hvarest laglig arfvinge icke var, enligt
samma lag, tillföll det borgerliga samhället: arfvet blef i
detta fall danaarf.
Dock kunde i sistnämnda hänseende äfven en annan
åsigt göra sig gällande. Gåfvorna voro gifna i from afsigt
för fromma ändamål. Detta ändamål kunde på det sätt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
