- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Andra afdelningen /
26

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26
konungsgäll. Biskopen egde att pröfva den föreslagnas
skicklighet och hans vigselbref.
I vissa fall, åtminstone i ett, nemligen om biskopen
vägrade viga deras kyrka, gaf lagen bönderna rätt att klaga
på biskopen hos konungen). Men den uppsigt som nu
lemnades konungen, så att han kunde upphäfva biskopens
utnämning till gäll, var ny, och lemnade i sjelfva verket
lärans förbättring i konungens hand, då icke var närmare
bestämdt hvad man förstod med Guds ords predikan. För
biskopens embets tnämningar stadgades intet ansvar, men
konungen kunde omedelbart ingripa i hans verksamhet, och
upphäfva den, om den var i strid med konungens åsigter.
Afsätta ifrån prestembetet kunde icke konungen; men då
all befordran inom presteståndet ytterst berodde på honom,
så var derigenom ock ett band lagdt på biskoparnas
vigning af prester.
Det konungen på detta sätt lemnade högsta episkopatet
inom kyrkan kunde för denna blifva både vådligt och
förnedrande, om det af konungen missbrukades. Laurentius
Petri, kyrkans man, ville ock derföre hafva den ansedd
såsom en blott tillfällig nödfallsutväg, emedan biskoparne på
den tiden voro föga benägne evangelium och Guds ord.
”Men om man hafver redliga och kristliga biskopar, så är
denna artikel föga af nöden, utan biskoparne kunna då
bruka sin rätt som de af ålder plägat hafva¨**).
Konungens rätt till utnämning vid prelaturer m. m.
var till en del blott bekräftelse på en redan befintlig. Men
den utvidgades i det hänseendet åtminstone, att till ingen
enda sådan beställning skulle hädanefter någon utnämning
kunna ske utan konungens vetskap och vilja.
) L. c. kap. 4.
*) Laur. Petri förklaring öfver Vesterås ordinantia. Thysel.
kyrkohandl. 1, 84-101.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/2/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free