Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
rätt lärdom hafver: vi försvare vår lärdom och icke våra
synder. S. Petrus, Paulus, Johannes och de andre
apostlarne voro syndare, som de sjelfve bekänna, ändå jag icke
kan räkna oss i lefverne lika med dem, och de hade dock
en sannfärdig lärdom”.
Snart efter denna Olofs skrift utkom, d. 12 juni,
under motto: ”En god herde låter sitt lif för fåren”, af honom
en annan, ”En kristelig förmaning till klerkeriet som i
nästkommande prestmöte församlas i Upsala, Strengnäs och
Vesterås etc., der förklaradt varder hvad klerkeriet lekmän
pligtige äro, och hvad lekman äro klerkeriet pligtige igen”).
Presterne sägas vara lekmän skyldige att predika Guds ord,
förvanlta sakramenterna, och gifva dem med deras goda
lefverne godt efterdöme: lekmän borde vara presterna
lydige, unddraga med dem, och gifva dem deras redliga uppehälle.
Skriftens reformatoriska syftning ligger i inskärpandet, att för
predikans skull gifves ränta och tionde, men icke för
läsning, sjungande, messa och dop; ty utan predikan är allt
detta onyttigt. Det vore derföre själavåda att uppbära
tionde, om man icke predikade: de prester som det icke
kunde, borde hålla sig medhjelpare, ty framför allt måste
predikan vara. Dessa ord, sammanstämmande med Vesterås
ordinantia, voro ock förebud för besluten vid Örebro möte
följande året.
Men Olofs nämnda skrift åsyftade ock att förekomma
den följd af Vesterås recess, att folket började vägra
utgörande af några afgifter till presterna. Presterne hade,
säger Olof, förut missbrukat skriften att beskatta lekmännen,
och tvinga dem gifva mera än de borde. Nu åter
missbrukade lekmän skriften till att få gifva deras klerker mindre
än de borde, eller allsintet. ”Den ena parten vill med
skriften allt hafva den andra vill ock med skriften platt intet
*) Troil, L. c. 3. 17-19,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
