- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Andra afdelningen /
119

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119
till den sannskyldiga Guds tjenst till denna dag uti
kyrkorna missbrukade varit hafva”*).
Ät visitatorernas omdöme var öfverlemnadt att
bestämma hvad eller om något måtte lemnas kyrkorna i behåll,
såsom för gudstjensten behöfligt. Det mest obehöfliga utom
myntadt guld och silfver, voro helgonbilderne och deras
prydnader och helgonskrin; så kommo vidare ringar, kors,
monstranser, rökelsekar, korkappornes förgyllda knappar, m.
m. slutligen kalkar och patener af guld och silfver **).
Summan af det guld och silfver som hopsamlades, var icke
obetydlig. Mr Norman aflemnade från ”alla bondekyrkor” i
Öster- och Vestergötland 4670 lödiga mark förgyldt, och
2386 oförgyldt eller tillsammans, jemte 42 mark knappar
och smått silfver, 7098 lödiga mark silfver. Dertill kommo
domkyrkornes, stadskyrkornes och klostrens skatter: från
Wexiö domkyrka t. e. en guldkalk om ”två besmansmarkers”
vigt, åtta förgylda silfverkalkar med patener m. m. Om
de borttagna dyrbarheternas konstvärde synes icke fråga
hafva varit.
Konungen var ej sinnad att åter öfvergifva den guld-
och silfvergrufva, som för honom öppnades, sedan han
tilldömt kronan allt hvad kyrkorne särdeles med hänseende till
gudstjenstens förändrade skick ansågos kunna umbära.
Upphemtningen fortgick under nästan hela hans återstående re-
*) L. c. 2, 169. Stilen tyckes förråda den Tyska kanslern.
**) Jfr. 1. c. konungens qvittensbref d. 23 febr. 1541 för Norman å
hans uppbörd, förnämligast i Öster- och Vestergötland, (Thyselius 1. c.
2, 157), samt d. 3 aug. 1541 för Gudmund Spegel och decanus J.
Grönloff å guld, silver och klenoder, som varit inmurade i Wexio
domkyrka, och biskop Henriks och hans biträdens d. 14 aug. s. a. för biskop
Jonas och hans kapitel å lemnade penningar m. m.
(De begge senare
tryckta hos Wallqvist, Eccl. Sam!. 1, 221 fr.). Bland de saker Norman
lemnat uppräknas särskildt ett hjerta af guld med guldsnöre, som hade
hängt på St. Brynolfs hufvud i Skara: drottning Margareta hade
mottagit af Norman en liten Mariebild ifrån Warnheim, en liten förgyld tafla
och ett litet guldkors, som voro tagna i Skeninge m. m.
Från Skara
lemnades 9 guldringar, 3 ”brutna ringar”, och en stor biskopsring. I
Wexiö mottog Henrik 14 guldringar med stenar, 8 guldringar utan
stenar och en låda med ädelstenar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free