Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
De sista tjugotvå åren af sitt líf stod han främst i
kyrkans strider.
Den första af dessa hade han att kämpa mot konung
Gustaf och G. Norman. Bland de frihetsanspråk med
hvilka vid reformationen särdeles förstarne framträdde, voro få
mera pröfvande än de som yrkade att de band måtte
lossas, som kyrkans lagar lade på äktenskapsförbindelser: en
del af dessa band voro obilliga och emot Guds lag; men
oafgjordt var huru långt friheten kunde sträcka sig.
Englands konung lösslet sitt lands kyrka ifrån Rom för att vinna
en af påfven vägrad äktenskapsskilnad. Landtgrefven Filip
af Hessen satte ej skilsmessa från sin gemål i fråga, men
tilltrugade sig af Luther och Melanchthon en tillåtelse att
ingå tvegifte, hvilken snart af dessa ångrades, och af
kyrkan ogillades *). I Sverige fordrade konung Gustaf kyrkans
bifall till hans önskan att efter drottning Margaretas död få
förmäla sig med sin aflidna gemåls systerdotter, Katharina
Stenbock, men kunde icke förmå denna kyrkas förnämsta
målsmän att gifva detta bifall.
Saken framställdes först å konungens vägnar, då han
våren 1552 vistades i Westerås, för biskop Henrik
derstädes. Denne rådfrågade sig hos erkebiskopen, som genast,
anande hvilka personer frågan gällde, svarade det efter hans
öfvertygelse ett sådant äktenskap vore enligt Guds lag
förbjudet. Kort derefter erhöll erkebiskopen befallning ifrån
konungen, som nu lät tillkännagifva att han beslutat förmäla
sig med Katharina, att efter samråd med biskoparna af
Strengnäs och Westerås gemensamt med dem afgifva
utlåtande öfver frågan. De sammanträdde i Enköping vid
midsommartiden, och uppsatte samt öfverlemnade ett betänkande,
hvari de, dock under medgifvande att uttryckligt förbud ej
fanns i den heliga skrift, förklarade det de ansågo en sådan
*) Om denna I reformationshistorien bedröfliga sak se Seckendorf,
Comment de Lutheranismo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
