Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Samma år, i april 1564, uppstod vid riksdagen i
Arboga fråga om förändringar, hvilka väl angingo till mesta
delen likgiltiga kyrkobruk, men vid hvilka det nu behöfdes
att försvara kyrkans frihet uti att dem bibehålla eller
aflägga, eller att visa deras sammanhang med kyrkans
bekännelse. Konungen framförde inför presterskapet muntligen,
och lät sedan skriftligen förelägga dem spörsmål, om icke
sakramentets (brödets och vinets i den heliga nattvarden)
upphöjelse och tillbedjan, beläten, altaren, messkläder, och
bruket att tända ljus vid gudstjensten, borde bortläggas eller
ändras. Svaret blef, att sakramentets upphöjelse var en
likgiltig ceremoni, och måtte gerna upphöra der det utan
förargelse kunde ske, men att dess tillbedjan, hvarmed man
egentligen menade knäböjandet vid dess mottagande, måste
bibehållas, emedan der är Herrans lekamen och blod, ”som
all ära och vördning värd är;” att beläten ej äro synd i
sig sjelfva, men deras tillbedjan förbuden;” ”) att ett altare
behöfdes i hvarje kyrka, men icke flera; att messkläder och
vaxljus voro likgiltiga ting, hvilka hvarje församling kunde
efter behag behålla eller bortlägga.
Konungen synes ännu hafva varit villrådig, och oroad
af främlingarnas framställningar. Något mera än ett år
senare, sommaren 1562, visar han sig likväl redan närmare
återförd till bestämd öfvertygelse, då han åter affordrade de i
Stockholm församlade biskoparna och presterna utlåtande
öfver några artiklar. Olika åsigter och läror om den heliga
nattvarden hade uppstått, hvarföre han begärde, på det
sanningen måtte blifva uppenbar, samvetena ej oroas och rikets
lugn ej störas, att lärde män måtte undersöka saken: detta
vore så mycket mera nödigt som ”loci ordinarius” ”*) ej ansågs
dagen d. 18 febr. Men hos v. Troil l. c. 5, 252 uppgifves d. 6 mars:
riksregistr. har d. 5 mars.
Att beslutet dock nu förbjöd sjelfva deras befintlighet i
kyrkorna, säges följande året. Se ofvan sid. 132.
Denne var M. Johannes, konung Gustafs biktfader, hvilken ock,
förmodligen till följe af denna anklagelse, detta år afsattes ifrån sitt
embete. Kyrkoherde i Stockholm 1553, och derjemte ordinarius derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
