Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
föras med Guds ord och få utgifvas af trycket på Svenska
och Latinska språken, äfvensom att de måtte få vara
tryggade i fri religionsöfning inom sina hus, så vida ej
konungen funne billigt att låta dem lika väl som Tyskarna hafva
egen kyrka och offentlig gudstjenst *).
Den strängaste motståndaren mot Kalvinisterna i
Stockholm var efter år 1562 den för Kalvinism misstänkte M.
Johannis efterträdare, kyrkoherden derstädes Laurentius Olai
Gestricius. Så snart deras trosbekännelse var till konungen
öfverlemnad, ingaf han en vederläggning deraf jemte ett bref,
hvari han medgifver det han från predikstolen varnat sina
åhörare för de villfarelser, på hvilka han nu ock ville göra
konungen uppmärksam.
Underrättelserne antyda att i Stockholm mycken oro
förorsakats af dessa strider, men upplysa föga derom.
Kalvinisterne, med hvilka vi förmoda att Lutherske separatister
hade gemensam sak”), höllo sina sammankomster på
norrmalm, i hvilka äfven infödingar deltogo. Det synes som hade
Laurentius Olai, sedan konungen mot slutet af juni begifvit
sig till Östergöthland, dit följt honom med klagomål öfver de
*) Brefvet af d. 7 maj 1564 och trosbekännelsen undertecknad af
D. Beurreus, P. Marsilius (som åtagit sig att skrifva Svenska historien)
och J. Pasquier, tryckta hos v. Troil 5, 251 m. Tyskarne, som väl
allmänt voro af evang. Luthersk bekännelse, hade ifrån 1558 offentlig
gudstjenst i Stockholm.
**) Det är utan tvifvel desse tillsammans som skildras af erkebiskop
Lars i hans 1566 skrifna bok Om kyrkostadgar och ceremonier (tryckt
i Wittenberg 1587, fol. 31 f.): ”Tvärtemot” (de påfviska) ”räknar den
andra parten allt slikt, nemligen hvad under påfven varit hafver, för
synd, och vill deraf platt intet lida. Och efter de icke heller kunna vara
sådana ordningar och stadgar förutan, gå de till och göra sig platt nya
ordningar uti alla religionssaker, varande i den meningen, såsom det
synes att efter de det hålla i deras samqväm som ingen annan, och alle
undra derpå, skola de vara Gudi så mycket behagligare. Dermed de då
förakta, förtala och beskria alla andra, som deras nya och afsöndrade
tingest icke så straxt gilla eller anamma vilja, för papister och
skrymtare, alldeles såsom de Novatianer och Donatister fordom gjorde.
-
Ar Gud en sådan Gud, som vill barmhertighet och icke offer, det han
dock sjelf stiftat hade, huru mycket mindre varder han tagande de
sakramenterares ceremonier för barmhertighet, det är, frid och endrägt som
de med andra kristliga församlingar hålla skulle,” m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
