Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
maning, så måtte de behålla sin falska tro på sin egen själs
fara, emedan konungen ”icke kunde råda öfver någons
samvete.” Men de förbjödos allvarligen att genom tal eller
skrift söka bland konungens undersåter sprida sina
villfarelser. Den som härtill gjorde sig skyldig, skulle konungens
befallningsmän och ståthållare taga i fängsligt förvar, till dess
de lofvat bättring. Förnyade de sitt fel, skulle de förvisas
landet, så framt de icke inom fjorton dagar kunde undskylla
sig hos konungen.
Konung Erik XIV var således icke sinnad att lemna
Kalvinismen insteg inom sitt rike, under det han vidhöll sitt
löfte om religionsfrihet i den vidd den år 1561 blifvit
inflyttande främlingar medgifven. Att desse, isynnerhet
Beurreus trott sig kunna våga försöket att här utsprida sin lära,
är tydligt; men intet tecken finnes, om icke vid första
början af konungens regering att de deri af honom haft
medhåll: åtminstone skulle i sådant fall kyrkans bekännelse, om
vi så få kalla dess målsmäns, hafva varit nog stark att
hålla honom tillbaka. Och ehuru bland rättmätiga orsaker
till hans afsättning räknas det våld som Beurreus och Göran
Persson öfvat emot presterna i Upland, hvarest de efter
godtfinnande skulle hafva satt sådana till och ifrån gällen ”),
så antydes dock ej med ett enda ord bland de vidlöftiga
anklagelserna, att detta eller annat skulle hafva skett för att
intränga i landet en ny tro.
Denna lärostrid förde Svenska kyrkan till att närmare
och med klarare medvetande sluta sig till den evang.
Lutherska bekännelsen. Den nödgades pröfva denna, icke blott
såsom förut i jemförelse med den Romerska, utan ock med
den Kalvinska, och hade så vidt konungens och theologiska
skriftställares yttranden kunna gälla såsom kyrkans,
uttryckligen omfattat ”den predikan och kyrkotjenst, som med M.
Lutheri grund och mening öfverensstämmer.” Intill denna
*) Stieraman, l. c. 1, 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
