Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
hans kraftiga hand, hvilken han räckte till detta verk i full
öfvertygelse att det var Kristi rikes seger som derigenom
befordrades. Under denna tid utvecklade sig
protestantismen småningom till att inse behofvet att ordna sig såsom
sjelfständig kyrka. Denna utveckling var ej ens fullbordad
före Gustafs död, då ännu icke, genom Tridentinska mötets
afslutande och Jesuiterordens kraftigare uppträdande till det
vacklande påfvedömets räddning, hoppet om återställande af
kyrkans enhet hade slocknat. Derföre fullbordade Gustaf I
icke Svenska reformationen; ty han ville ej sjelf vara
reformator, såsom sedermera Johan III, utan han var och förblef
reformatorernes lärjunge, och de olika steg han tog framåt
och med allt större säkerhet på reformationens bana, utmärkte
hans eget framskridande förtroende till protestantismens läror,
hvilka han sjelf bekände och såsom fäderneslandets fader
ibland sitt folk förkunnade. De fel man kan finna i hans
åtgärder och handlingssätt, hafva sin ursäkt dels i denna
öfvergångstids obestämda rätt, dels i den ofullkomlighet
hvarifrån ingen mensklig storhet frikallar. De skola ej hindra
Svenska hjertan att välsigna hans minne, så länge vi ännu
njuta det ljus och den frihet, för hvilka han kämpat, och
hvilka i hans dagar uppgingo öfver fäderneslandet.
Konung Gustaf, som dog d. 29 sept. 1560, begrofs i
Upsala domkyrka, hvarest åt hans minne egnades det kor,
som varit helgadt åt jungfru Maria.
Den olycklige konung Eriks regering fortgick i
afseende på kyrkan, hvilken nu ådagalade stor kraft och lifaktighet,
enligt samma grundsatser som blifvit följda under senare
delen af hans faders tid.
Men vid dessa grundsatser var ännu obestämdt hvad
som var konungslig rätt eller kyrkans rätt, och i hvad mån
konungen egde att denna senare utöfva. Hvarken hade
kyrkan sjelf utvecklat bestämda åsigter rörande denna fråga,
eller hade Svenska statsförfattningens sväfvande läge tillåtit
sådana stadgas för Svenska kyrkans skick. De allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
