Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Romerska kyrkans åsigt, embetet aldrig kunde förloras, utan
att presten endast kunde skiljas ifrån dess utöfning”).
Vi hafva sökt visa huru genom undervisning,
förmaning och gudstjenstens kristliga inrättning man sökte
småningom rena folktron ifrån vidskepelse och afguderi. Många
seder och bruk, hvilka den föregående tiden gillat eller
gifvit gudstjenstens och ett heligt lefvernes helgd, bortlades
efterhand, till dess de kunde alldeles förbjudas, andra
tillätos att fortfara, och af de förbudna bibehöllo sig äfven många,
dels som fromhetens mysterier, dels som vidskepliga
besvärjelsemedel, dels slutligen såsom meningslös folksed: såsom
vanligt är med handlingar och bruk som egt men förlorat det
gemensamma gudliga lifvets helgd. Ännu kyrkoordningen
1574 förbjuder flera vidskepliga seder vid gudstjensten, om en
del af hvilka väl säges att de redan voro aflagda, men om
hvilka dock upprepandet af förbudet vittnar att de icke voro
glömda sådana voro kyrkobildernas klädande under fastan,
rökning och knäfall för dem, korsets nedläggande och
upptagande vid påsktiden, kringbärande af beläten, monstranser
m. m., vigilier för de döda, o. s. v.**).
–
Fastandet påbjöds ännu 1541 så till vida, att man
ansåg den förut vanliga fredagsfastan kunna med nytta
bibehållas, om blott folket undervisades att den icke var nödig
till saligheten: sedan dess hafva vi icke varseblifvit något
bud eller förbud om fasta, utom det att den kunde vid
skriftermål, enligt kyrkoordningen, åläggas som en nyttig öfning;
seden har likväl bibehållits intill senaste tider. Enahanda
förbehåll som vid fastan gjordes vid ofta, och äfven i
kyrkoordningen, upprepade uppmaningar till almosegifvande. I
testamente efter aflidna gåfvos almosor till fattiga, till stu-
-
*) Detta synes framlysa af 1575 års ordinantia. Denna gör ock först
bestämd åtskilnad mellan afsättning, såsom presten ådömd af andelig
domstol, och det verldsliga straff, hvartill dessutom lika med andra den
brottslige var förfallen.
**) Fol. 49. 61 m. fl. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
