Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
derunder höra: alla de uppräknade brotten äro ock sådana
som strida mot kristlig och sedlig ordning. Vidare uppräknas
femton slags kyrkostraff, äfven sedan i kyrkolagstiftningen
bibehållna, och förklaras att några af dem hade Kristus, de
öfriga hade hans apostlar och fäderne och församlingen
förordnat, och att de borde aktas för nödiga och nyttiga
kyrkostraff.
Denna jurisdiktion tillhörde det presterna, Guds ords
tjenare, att handhafva och öfva. Men ”Guds ords tjenare,
vare sig ho som helst han vara kan, hafver med ingen
guddomlig rätt eller tillstånd båda svärden bruka, såsom man
tala plägar; ty deremot talar skriften med klara ord . . .
Men der någre biskopar och kyrkans personer någorstädes
hafva verldslig rätt och rättighet, der hafva de honom
såsom en donation, gåfva och skänk, som dem gifven och
unnad är genom menniskors auktoritet och tillstånd”.
Ordinantian afvisar således alla anspråk af den påfviska
hierarkien. Men den utstakar icke gränsorna för verldslig
öfverhets rätt inom kyrkan). Endast i afseende på biskopsval
bestämmer den, emot 1571 års kyrkoordning, denna rätt.
Domkapitlet skulle anmäla inträffande biskopsledighet hos
öfverheten, som derefter skulle infordra andra biskopars och de
skickligaste stiftpresternas”) röster till efterträdare efter den
afgångna. Sedan dessa röster afgifvits, egde öfverheten att
ransaka hvilken den lämpligaste vore och honom utnämna,
¨så att öfverheten behåller högsta rösten”. För giltig
biskopsvigning förklaras bön och handpåläggning vara nog; men
man ansåg dock lämpligt att äfven bruka biskopsmössa och
staf hvilka sedan Konstantins tid varit vanliga: dock hörde
de ej till det väsentliga i embete och vigning.
*) Att man likväl ej tillerkände konungen rätt att omedelbart
lagstifta inom kyrkan, ehuruväl att stadfästa besluten, synes af erkebiskopens
ofvan anförda förpligtelse att ingenting införa som ej af kyrkomöte och
af konungen vore gilladt och stadfästadt.
**) ”De der beskedligaste äro uti det stiftet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
