Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET.
Liturgien.
Det främsta föremålet för den förändring konung Johan
och Fecht ville åstadkomma inom kyrkan, var gudstjensten,
och särdeles den heliga nattvardens firande. Det syntes dem
som hade genom reformationen vördnaden för det heligaste i
kristendomens gudsdyrkan blifvit borttagen eller förminskad:
borttagen genom kalvinismen, som förnekade Kristi lekamens
och blods verkliga närvarelse vid nattvardens bruk, ett
förnekande som alltförofta öfvergick till hån af papistens fromma
tillbedjan: förminskad syntes denna vördnad äfven inom
Lutherska kyrkan, som ännu icke genom bindande bevisning
kunnat trygga sin bekännelse mot kalvinismens anlopp, och
alltför lätt inom lifvet emottog inverkan af sakramentets
förakt”). Den messordning af Olaus Petri, som Svenska kyrkan
ännu begagnade syntes ock alltför mager och kall, och
hvarken lifva prester eller lekmän till djupare fromhet.
Efter de få förändringar som af konung Johan och Fecht
föreslogos och skedde vid mötet i Stockholm 1574, och efter
*) Utom andra konung Johans klagomål öfver sakramentets vanhelgd
af presterna, förekommer i liturgien (fol. 10. Uppl. 1576) vid bönen: ”låt
dina prester kläda sig med rättfärdighet”, följande anmärkning; ”Hoc
nostro seculo admodum necessaria est hæc precatio, cum videamus
sacerdotes nostros passim illotis manibus, sine religione, sine fide, reverentia
ac timore Dei, cum ad ministeria, tum ad mysteria Dei irrumpere”. Dessa
klagomål hade dock i mycket sin grund i ett vidskepligt föreställningssätt.
När Johan ofta anklagar presterna, att de handterade sakramentet med
otvagna händer, så syftar detta derpå, att de icke tvådde dem i kyrkan.
Jfr. Abrah. Angerm. I. c. fol. S 5, hvarest ock anmärkes att denna
beskyllning vore en dikt ”in odium ministerii et piorum ministrorum”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
