Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
nagifna ärende var underhandlingen om de Jagelloniska
prinsessornas mödernearf. Drottning Katharina hade, på det hans
närvaro skulle väcka mindre uppmärksamhet, beredt honom
bostad på kongliga slottet. Konungen var i början, då han
förnummit att Warsewitz var jesuit, missnöjd att en sådan
blifvit skickad till honom, och fruktade oroligheter af det hat
som ryktet om denna orden redan uppväckt i Sverige mot
dess medlemmar, inan ännu någon af dem här uppträdt:
konungen sjelf försäkrade Warsewitz, att denne var den förste
jesuit han någonsin sett. Med konung Johan, hvilkens fruktan
kom honom att med otålighet önska jesuitens snara afresa,
hade Warsewitz fyra samtal, vid hvilka han lyckades
öfvervinna Johans motvilja mot hans ordens medlemmar, och
inleda öfverläggning om Svenska kyrkans återförening med den
Romerska. Johan var icke obenägen att tillerkänna påfven
såsom St. Petri efterträdare primatet inom kyrkan, men
fordrade dess inskränkning inom vissa gränsor, så att påfven,
om han handlade mot evangelium, också kunde afsättas. Han
upptog det illa, då Warsewitz anmärkte att Svenske
biskoparne icke hade någon magt att helga sakramentet, sedan
reformationen afbrutit deras ostörda efterföljd ifrån apostlarna
och deras enhet med den apostoliska kyrkan: vi hafva likväl
redan sett, huru mycket denna anmärkning inverkade på
konungen, som väl deraf föranleddes att önska Fecht i Rom
vigd till biskop. Relikdyrkan ogillade konungen; men
förböner för de döda fann han tillåtliga, och skall hafva förklarat
att han sjelf dagligen bad för sin faders själ. När
slutligen Warsewitz frågade hvad hopp han kunde gifva påfven
om konungens och hans rikes återgång till Romerska stolens
lydnad, gaf denne det bestämda svar att på någon
återförening vore icke att tänka, så vida icke påfven medgåfve
nattvardens allmänna bruk under både bröd och vin, och
presternas äktenskap; hvarjemte han önskade tillåtelse att hålla
gudstjensten på Svenska språket. Emellertid ville han
små-Sv. Reform. Hist. III.
9
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
