Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Oförklarlig vore den förblindelse genom hvilken jesuiterne
trodde sig i Sverige vid denna tid kunna något uträtta, under
det nästan allt var dem emot, om icke hela deras historia.
med undantag af den om deras första kraftiga verksamhet
och dess länge fortfarande följder, vittnade det deras öde
varit de falska grundsatsernes förbannelse att lefva i
bedrägliga förhoppningar och att genom förhastade åtgärder
förstöra sitt eget verk. De tala om Svenska folkets
benägenhet för deras tro, utan att de förstodo den gudsfruktan som
bevarats och stadfästats genom stormarna af den varsamt
genomförda reformationen, och de måste på samma gång erkänna att
de bland detta folk icke förmådde göra mer än ett högst
ringa antal proselyter. De tala om presternas böjelse för
Romersk tro och gudstjenst, utan att förstå de många
likheter här bevarats, utan att förstå, hvad visserligen hos
främlingarna var mindre underligt, den gamla Svenska artighet
eller försynthet, som till en tid lätt gifver efter och viker
undan för inbilsk förkastelsedom öfver inhemska seder och
förhållanden, till dess sans och eftertanke återgifva sinnet
spänstighet. De tala om många vänner inom rikets råd, detta
samma riksens råd, som just nu och inan upploppet i
Stockholm skett, i Vadstena gjorde konung Johan allvarliga
föreställningar, att han både inom- ch utomlands gjort sig
misstänkt för att vilja införa gamla eller nya villfarelser, hvarföre
de tillstyrka att han borde förklara sig blott hafva åsyftat en
generalunion, och att han derefter borde åter insätta de för
religionens skull afsatta presterna, och att han borde tillse det
Sveriges kronprins Sigismund blefve uppfostrad i ren lära,
föreställningar i hvilka de män deltogo som af jesuiterna mest
påräknades inom riksrådet, nemligen Per Brahe, Nils
Gyllenstjerna, Hogenskild Bjelke och Erik Sparre”). Jesuiterne tala
―
-
*) Riks. råds betänkande om religionen den 9 febr. 1580 i
presteståndets arkif. Jfr. Messenius 7, 58, hvarest det har en ännu strängare
antipapistisk ton. Det har ej lyckats oss att återfinna detta rådslag i
riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
