Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-165
om det stora insteg de vunnit hos konung Johan; men snart
gifva de åter honom ensam skulden för misslyckandet af deras
företag, hvilket deras omdöme måste blifva lika otillförlitligt
som det, enligt hvilket de trodde konungen sjelf blifva
lätt eller en möjlig eröfring.
–
en
Vid Possevins andra ankomst till Sverige fann han konung
Johan bestämdt ovillig att afvika från sin redan gifna
förklaring. Possevins inflytande och den aktning han för honom
hyste, mildrade i mycket konungens sinne. Men hvarken
Possevins föreställningar förmådde böja konungen, eller kunde
Warsewitz något uträtta, hvilken under konungens vistande
i Vesterås emottog föreskrifter ifrån den förra, huru han borde
söka verka på konungen, och emottog de ord, hvilka han för
detta ändamål borde lägga i munnen på drottningen, A.
Lorich ”och andra pålitliga, hvarjemte äfven kunde användas
Per Brahe, Erik Sparre och sekreteraren Henrik Mattsson”).
Förgäfves hade Possevin mer än en gång begärt att en kyrka
måtte upplåtas åt Romerska trons bekännare: det nästan
hånande svaret blef, att det ej kunde beviljas med mindre
påfven beviljade de sökta dispenserna eller i Rom uppläte en
kyrka åt Lutheranerna. Under pesttiden i Stockholm dogo
älven någre af de i kollegium intagna ynglingarna, som blifvit
omvände till Romerska kyrkan. Men denna kyrkas bekännare
hade ingen begrafningsplats, och det tilläts dem icke att efter
sin kyrkas bruk jorda sina döda på de befintliga kyrkogår–
*) Lorich, af Tysk slägt, hade varit konungens sändebud i Polen,
och blifvit vunnen för Romerska kyrkan: aflifvades 1584, öfverbevist om
förrädiska stämplingar mot konungen. Henrik Mattsson (Huggut) var
likasom Brahe och Sparre liturgist; men öfvergick sedan till Romerska
kyrkan, och fick religionsfrihet i Sverige år 1595 (Stiernman 1. c. 1, 434).
Att desse tre män icke räknades till de förtrognare vid jesuiternas planer,
synes af ordställningen: ”hæcque arma præsertim reginæ serenissimæ,
D. Lorichio et aliis fidelioribus, addo item D. comiti Petro et D.
Henrico” (Erico) ”Sparre ac ipsi secretario Henrico Matthæi filio suppeditare”.
(Theiner Urk. B. s. 196). Bland medlen att verka på konungen föreslog
Possevin äfven det att låta honom förstå det hans fruktan skulle göra
honom löjlig inför protestantiska förstarna. L. c. s. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
