Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
var såsom vi flera gånger anmärkt, icke jesuiternes och
påfvarnes i senare hälften af sextonde århundradet.
Hans tvifvel, om Svenska kyrkan hade ett rättmätigt
presterskap, förmådde honom att inan Klosterlasse lemnade
Sverige försöka, om icke denne, som det tycktes, medgörlige
man kunde förmås att ingå på konungens åsigter. Han lät
föreslå honom att här quarstanna, med vilkor att han icke
sökte utbreda de läror konungen ogillat). Ehuru denna
underhandling misslyckades, fortfor dock konungen att undvika
närmare förhållande till Svenska kyrkans prester. Hans
biktfader var en Martinus, som varit Romersk prest och
sedan lutheran, men nu omfattade liturgien. Konungen ville
ock att denne, som lefde skild ifrån sin hustru, måtte för
sitt affall ifrån papismen få aflösning af Possevin, men då
detta vägrades, lät aflösa honom genom en af Vadstena
klosters prester”).
Sedan föreningsförslagen fallit, stodo partierne fullkomligt
söndrade från hvarandra. De påfviske hade snart ingen
gudstjenst inom landet utom drottning Katharinas hof, hvarest
det likväl predikades endast på Polska språket***). Den
prest som quarstannade i Stockholm vid Possevins afresa,
måste kort derefter till följe af ett nytt upplopp i Stockholm
lemna landet, och jesuiten Visowsky reste äfven då, så att
af jesuiter Warsewitz var ensam quar jemte J. Ardulf†).
permitteret, ad fallendum dolo bono populum, ut loquebatur, necessaria.”
Sacchini 4, 6 n:o 67. Fara är att konungen mot jesuiterna och Rom
öfvade samma fromma bedrägeri.
”) Theiner 1, 586. Urk. B. s. 345.
**) L. c. Urk. B. 343. Om denna Martinus sakna vi för öfrigt
underrättelser, om icke han skulle vara den Martinus Laurentii, om
hvilken Westén 1. c. s. 129 nämner några ord. Förmodligen är han
ock ”den hufvudskalken Martinus”, som nämnes af Abrah. Angerm.
(Raim. Hist. lit. s. 86).
***) Theiner Urk. B. s. 342.
+) L. c. 2, 10 enligt ett bref från Ardulf till ordensgeneralen d. 1
sept. 1580.
Ordensgeneralen ville äfven återkalla Warsewitz, men
förmåddes af drottning Anna i Polen att låta honom blifva quar, på det
hennes syster icke måtte falla i Lutheranernas händer.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
