Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Johan en åtgärd, som visar till hvilken vidd han tänkte sig
sin konungsliga rätt inom kyrkan. Men den uttalade ock
på förhand fåfängligheten af hans egna bemödanden, emedan
hela historien vittnar att den som tänker lågt om menniskor
icke uträttar inom menskliga lifvet något bestående verk:
det är kärleken som vinner fruktbärande seger, men icke
föraktet. Denna åtgärd var nemligen försöket att genom
tiondeförbud öfvervinna presterskapets obenägenhet för
liturgien. Alltifrån 4527 års reduktion, men isynnerhet ifrån
1544, då två tredjedelar af tionden indrogos till kronan, och
i sammanhang med de grundsatser som då gjorde sig gällande,
enligt hvilka hvad som till kyrkan återgafs betraktades
som en förläning af kronan, började icke allenast den
ersättning som gafs för indragna stomhemman, utan äfven den
tredjedel af tionden af jordens afkastning hvilken tillföll
sockenpresterna, betraktas som kronoförläning. Icke allenast
deruti hade detta sin grund, att den som eger rätt att
återtaga, på hans välbehag måste bero hvad som får behållas.
utan ock deruti att konungens magt måste beskydda
presterskapets rätt emot tredskande tiondegifvare. Enligt besluten
1527 var visserligen presterskapets rätt till tionden derigenom
betryggad att den icke var ifrågasatt; men detta betryggade
icke emot de grundsatser som icke visste af annan rätt än
konungens vilja. Denna aflöning blef derföre för presterna
en privilegiifråga, och Johans sjelfrådighet lät honom icke
förbise hvilken mägtig häfstång denna sakens ställning gaf hans
välde inom kyrkan, då den för deras timliga utkomst satte
alla sockenprester i samma beroende af konungen, som denna
tid gällde för biskopar, professorer och skollärare, hvilkas
hela inkomst var kronoförläning. Löften om privilegier voro
lockelser för hvarje förändring hvartill presterskapets bifall
skulle vinnas: och Fecht vann först förtroende, enligt
Abrahami Angerm. uppgift, ibland annat derför att han lofvade
hos konungen utverka större privilegier än någonsin. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
