- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Tredje afdelningen /
179

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179
motståndet följdes ock af sådana privilegiers återkallande *).
Detta utsträcktes ifrån år 1580 af konung Johan till
sockenpresternas tionde. Kongliga påbud utkommo, som skulle göra
till verklighet hotet om tiondens och all förlänings indragande
ifrån de prester, som vid gudstjensten ej följde liturgien. Icke
mera litande på biskoparnas goda vilja eller misströstande om
deras förmåga att kunna besegra sockenpresternas motvilja,
vände konungen sig till sina fogdar: de fingo befallning att
innehålla det vederlag eller annat underhåll som ifrån kronan
utgick till presterna, äfvensom de skulle taga i quarstad den
i prestens lada införda skafttionden, om presten vägrade att
vid gudstjensten följa liturgien. Biskoparne och presterskapet
öfver hela riket, heter det ifrån början af dessa påbud, hade
icke hållit hvad de i afseende på liturgien lofvat, eller, som
konungen ock yttrar, hade varit konungen ”ohörsamme i det
som han dem i religionssaker hade befallt”, hvarföre deras
underhåll och vederlag återkallas, och kyrkoherdarne förbjudas
att taga skafttionde af allmogen, så vidt de icke ville hålla
sig vid liturgien, och vid häradstinget gå ed att de den hållit,
och dessutom afgifva skriftlig förpligtelse. Konungen tog
likväl icke allmogens möjliga egennytta i beräkning: skafttionden
skulle i allt fall aflemnas, och fogdarne skulle låta tröska
dem, men icke utlemna något deraf åt presterna, förrän de
aflagt den föreskrifna eden: derest fogdarne ej åtlydde denna
befallning, skulle de sjelfve utbetala den tionde de låtit utgå
till gensträfviga prester. Förbudet förnyades dels för hela
riket, dels för särskilda landsorter, och upphäfdes för
särskilda landsorter eller personer, så snart de underkastat sig
konungens vilja. Från Gestrikland och Medelpad ingingo
förböner för deras prester, men afslogos af konungen som
*) Den förlänade kronotionden återkallades stundom vid
förekommande behof för ett år eller mera. Påbud om tiondens utgörande,
on adelns skyldighet att utgöra tionde m. m. förekomma ock i riksregistr.
Hertig Karl förklarar att han ville försvara prestbordens egor, ”såsom
annan vår och kronans egendom”. (Registr. d. 16 mars 1582).
-
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/3/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free