Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Krimska Tartarerna beslöt Ryske czaren, Iwan Vasiljevitsch
att genom förespeglad utsigt om vinst för Romerska kyrkan
inom Ryska riket söka påfvens bemedling för fred med Polen.
Ärendet uppdrogs åt Possevin, som lyckades återställa freden
mellan Ryssland och Polen den 15 jan. 1582. Men man
hade icke beräknat hvad intryck denna fredsmäkling kunde
göra på konungen af Sverige, som ensam fortsatte striden.
Och missnöjet med freden kunde äfven vända sig emot
fredsmäklaren.
Snart derefter, den 16 sept. 1583 slets genom drottning
Katharinas död det band, genom hvilket Rom först fick
tillfälle att närma sig konung Johan: hon hade under de sista
åren af sitt lif stått under jesuiternas inflytande, hvilke ock
genom henne hade tillgång till konungen. Drottningens död
väckte hos Romerska kyrkans fiender hoppet att dess
framgång i Sverige nu vore förbi, och så högljudda hotelser, att
Warsewitz och Ardulf beredde sig att genast lemna landet:
endast konungens löfte om beskydd förmådde dem att ännu
någon tid quarstanna. Men redan våren 1584 begaf sig
Warsewitz härifrån, medförande fem Svenska ynglingar för
seminarium i Braunsberg, dit drottningen testamenterat en större
penningesumma *).
Af de tvenne Katharinas barn som öfverlefde sin moder,
gick prinsessan Anna förlorad för Romerska kyrkan. Den tyckes
icke heller hafva särdeles bemödat sig att vinna henne, som
icke var arfvinge till en thron. Hon ansågs dock följa
modrens tro; men hade enligt konung Johans försäkran, redan
före sin moders död ”alldeles öfvergifvit” Romersk tro och
*) Theiner 2, 17. 29. Bland de Svenskar som i Braunsberg njutit
underhåll af drottning Katharinas gåfva, var den för lärdom, men icke
mindre för sina äfventyr och olyckor bekante, mellan protestantism och
papism vacklande J. Messenius d. ä. (Scond. illustr. 7, 68). Att, såsom
Theiner uppgifver, konung Johan låtit i Sverige påbjuda förböner för den
aflidna drottningens själ, bekräftas ej af inhemska underrättelser: kanske
gjorde jesuiterne denna slutsats ifrån den påbjudna klockringningen vid
alla landets kyrkor.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
