Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
förbehållsamme: om de icke förklarade sig för liturgien, så
voro de åtminstone icke emot den”), till dess de följande
årens händelser nödgade dem att bestämdare taga parti.
Början af 1585 var en ögonblick af segerförhoppning
för protestantismens vänner. Erkebiskopen och biskoparne
företogo sig att på derom gjord ansökning frikalla från liturgiens
bruk personer, hvilkas samveten derigenom sårades**). Domen
öfver Forsius, hvilkens böjelse för papismen de Lutherske
puritanerne icke kunde skilja från liturgiens sak, tycktes efter
några års betryck gifva dem friare andrum. Gamle Mr Olof,
förre kyrkoherden i Stockholm, skyndade med erkebiskopens
tillåtelse tillbaka till sin hjord, och började predika i
Stockholms storkyrka, säkerligen icke i filoliturgernas anda: så
äfven andre prester, hvilka konungen förbjudit predikstolen.
Presterne vid klosterkyrkan synas hafva bortlagt liturgien ***).
Men så var icke konung Johans mening. Erkebiskopen fick
stränga förebråelser: Mr Olof förvisades staden och mistade
för en tid sitt underhåll: en annan prest, Brynolf, bortsändes
äfven, och klosterkyrkans prester hotades med afsättning.
Äfven i denna sak gaf året 1585 det förnyade skådespelet af
1580. Likasom då Klosterlasse och Mr Abraham på samma
gång af konungen fördömdes, så blef nu på samma gång med
de ofvannämnda männen kaplanen i Stockholm Johannes Er.
Salemontanus, hvilken följde Forsii fotspår, förbjuden tjenst-
*) . . . ”såsom vi fattige män tillförene alltid ifrån alla onyttiga
disputeringar skytt hafve, så mycket vårt samvete och kall högst
medgifvit hafver, och ingen ifrån liturgien afskräckt, icke heller något buller
gjort om denna handeln”, säga någre bland dem om sig sjelfva år 1590
(Riksark. jfr Baazius p. 487). Oro och buller hade ock uppstått
derigenom att de prester som uppehöllo gudstjensten vid klosterkyrkan, nu,
”en hop squallersamt och lättfärdigt quinfolk till vilja och behag”,
bortlagt liturgiens bruk (Riksregistr. d. 4 juni 1585); men vi våga ej med
säkerhet afgöra om denna rörelse var i protestantisk eller papistisk
riktning, ehuru det förra synes sannolikare.
-
**) Abrah. Angerm. hos Raimundius s. 90.
***) Se not. *).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
