Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Under det konungen sökte trygga sitt verks bestånd
emot sin egen son, ville han äfven skydda denna emot alltför
stor undergifvenhet under Romerska stolen. Han borde, då
han efter sin kröning uppvaktade påfven med bref, icke
begagna ordet lydnad (obedientia), emedan det ginge den
kungliga högheten för när, utan i stället använda ordet
tjenstvillighet (obsequium). Så hade Johan gjort emot Gregorius
XIII: påfven Sixtus V, som motarbetat Sigismunds val,
förtjenade ej större heder. Icke heller borde han tala om
fotkyssning (det vanliga uttrycket ”cum devota osculatione
pedum”), emedan det skulle. gifva Svenska män ond blod,
hvilke af hans för stora vördnad för påfven kunde befara
inquisitionens införande*).
Hade konungen och fadren haft dessa dels vigtiga, dels
småaktiga bekymmer, så kan man lätt föreställa sig hvilka
och huru stora farhågor fördubblingen af Sigismunds
framtida magt genom Polska konungadömet skulle framkalla hos
det protestantiskt sinnade Svenska folket. Just under dessa
bekymmer och farhågor utkom presterskapets i Strengnäs stift
bekännelse om liturgien, och hertig Karl öfversände ett
exemplar till konungen, likväl utan underskrifter.
Troligtvis skulle hvarje äfven det fräckaste försök att
röfva eller fläcka hans krona mindre hafva förbittrat konung
Johan, än detta emot hans älsklingsverk riktade anfall, som
skedde ifrån en sida, under det han var sysselsatt att värna
det emot möjliga faror från en annan. En ende af de
utmärktare män som voro flyktige för liturgiens skull, hade funnit
grafvens hvila. De öfrige framstodo åter, men icke ensamme,
utan med dem reste sig hela presterskapet inom Karls
förstendöme, och han kunde ej undgå att ana det denna öppna
förklaring skulle nu mera än någonsin finna genklang inom
den öfriga Svenska kyrkan.
*) Riksregistr. Bref d. 6 nov. 1587.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
