Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
ceresjelf underhålla dem. Vid den följande artikeln, om
monier, klagades öfver en af Stockholms förra kyrkoherde
Petrus Paulinus författad försvarsskrift för liturgien, hvilken
vore särdeles anstötlig: tolf prester utsågos för att granska
denna skrift.
Sedan på förmiddagen medhunnits till och med nittonde
artikeln, samlades man åter kl. 2 e. m. och afslutade
grankningen af hela Augsburgiska bekännelsen. Derunder uppstod
E. Schepperus och klagade öfver papisternas och jesuiternas
bedrifvande i Stockholm: en borgare derstädes Tideman Cornelii
hade upplåtit rum i sitt hus, hvarest de höllo gudstjenst.
Detta skedde äfven på Drottningholm. Allmänt klagade
presterskapet öfver Vadstena kloster: dess upphäfvande fordrades och
användningen af dess inkomster till fattiga studerandes
underhåll. Det yrkades vidare att ingen papist, kalvinist eller
anabaptist måtte tillåtas tjena vid skolverket eller inom
kansliet, och att de Svenskar som studerade vid jesuitseminarier
skulle förbjudas återvända till fäderneslandet. Riksens råd
lofvade att i samråd med hertigen vidtaga nödiga mått och
steg i dessa afseenden.
Sedan Augsburgiska bekännelsens läsning och
granskning var fullbordad, stod biskop Petrus Jona upp och
frågade riksens råd och hela den öfriga församlingen, om de
gillade den bekännelse som nu var pröfvad och antagen, och
ville stå faste dervid äfven om det skulle behaga Gud att
de derföre måste något lida. Alle uppreste sig och
förklarade enhälligt sig icke vilja derifrån vika, utan vara redo
att derföre våga lif och blod. Då utropade ordföranden med
hög röst: ”Nu är Sverige blifvet en man, och alle hafve
vi en Herre och Gud”.
Denna stund var sedan den 24 juni 1527 den
vigtigaste och mest afgörande inom Svenska kyrkoreformationen,
och dermed för fäderneslandets framtid: på grundvalen af det
nu fattade beslutet hvilar sedan mer än halftredje
århundrade vårt folks odling. Men icke blott Sveriges utan Europas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
