sig i Små wågor och uppkastade ibland Små ftlfwerblommor, men lät dem lika 'hastigt åter förfwinna. Hwar är jag? utropade prinSessan. 3 det land, dit dina ögon blickade, dit foglarne med de gyllene wtngarne ila, då de utstått fitt straff, sin förwiSning till er iord, ljöd det från alla träden. RoSalindaS öga irrade omkring, benneS blick Sökte något bekant föremål, hwaröfwer hon kunde glädja sig i detta nya land. 3Hen då hon ef upptäckte något, pressade ångesten tårar ur henneS ö-gon, hon inslumrade under tårar, waggad ttO fömnS af behaglig mufik. En skakning, ett stark fuSnittg i bladen, uppwäckte prtnfegan, wälluktande ångor orn-gåfwo benne, fogelfång skadade emot henne. ®å hon flog upp ögonen, Såg hon en magn af elfenben, prydd med guld och juweler, fwäfwa fram mot henne i luften; den drogS af präktiga påfoglar, fom utbredde fina ftjer-tär, fd att de ståtliga fjedrarne i folenS sken