och prakt, då Solen icke mer bländade henneS ögon. Sedan hon en stund betraktat henne med stilla förwåning, blef det henne plötsligen tydligt, att drottningen ej funde höra till menniiTcslägtet, hon blef rädd och föll på knä. H^ad fattaS dig, min dotter? fa-de damen, i det hon kärlefSfudt uppreste henne. RoSolinda förwtrradeS af den hänförande muftken i benneS röst och tryckte högt skrikande sitt ansigte mot golfwet. Drottningen upplyfte och slöt henne t fina armar. O min mor, min mor! ropade prinfessan Snyftande. Du skall ju få fe henne, Sade drottningen med tröstande stämma. Ett bord bpfatt med de kostligaste rätter in-barS; man Satte fig till bordS, Soglar af flera slag passade upp, och prinfessan beundrade Så mycket den utmärkta skicklighet, hwar-med de buro faten, att det kom henne att förgäta sin ångest. ($ifwen mitt älskade barn rnackra kläder och (cffaker, fade drottningen wid bordet. 9lågra foglar förde Rofalinda