skade amma. 3ag skall föra henne till tig, fwarade drottningen, är du nu nöjd? — prin-fefjan gick till wagnen, drottningen steg upp deri, och tog prinfessan i fin famn. Påsog-lame buro båda ånyo genom luften, det gick få fnabbt, att alla föremål fwäfwade förbi RofalindaS ögon, Som en oredig massa. Slutligen nedSänkte de fig utanför den gyllene porten till ett präktigt palats. Den blå himlen war öfwerdragen med guldränder, fång och muftk skadade från palatfet och wid hwarje ton dallrade guldränderna, Som om dessa warit de strängar, hwarpå man Spelat. Portarne uppskogoS och en skara af oli-fa foglar tågade ut mot drottningen; hon talade Sakta med några, gick derpå uppför marmortrappan, denna förde till en präktig fal, brnarS kristallwäggar tufenfalldigt åter-gåSwo deraS bilder. Drottningen fatte sig på en hwtlfoffa, der hon beskuqgadeS af ett högt palmträd, Som stod utanför skottet; nu först funde prinSessan st damenS hela skönhet