fen till skriden, förwandlade hon foglarne tid straff, på ett dr till Swarta korpar, och för-wifade dem till jorden; RoSalinda förebrådde hon mildt sin häftighet och gaf henne tolf silfwerglänfande dufwor till betjening. Sptinfessan waknade morgonen derpå wid fogelfång; dufworna stodo omkring henneS fäng och frågade, om hon wcQe låta påkläda sig. RoSalinda Såg på dem, alla blickade med Så oskyldiga och milda ögon på henne, att hon måste hålla hjertligt af dem. Hon steg upp och blef präktigt klädd; hon kunde icfe nog beundra de sköna foglarne, deraS filfwerfjedrar glänste få rent i jnorgonfolen, hwarS och enS halS war omgifweu af en rand; Som ett balsband, hoS en tyckteS den wara af rubiner, hoS en annan fmaragder, och af olika ädelstenar boS alla. Då Rofalinda war färdig, fördeS hon till drottningen, fom tog henne med fig ut i palatSetS trädgård och prinfessan förmånadeS ånyo. 611 bäcf genomflöt trädgården och