delade den i twå lika delar, en ftlfwerbro, befatt med rubiner, förenade båda stränderna; höga palmträd med gyllene blad fledo utmed bäcken, trädenS blad woro Så långa, att de döko ned i wattnet, då en wind rörde dem och när de åter lyfte upp fta, kring-skakade de wattendroppar, fom genast för-wandladeS till jumeler, i det höga gräSet. Sfled barnSlig SörtjuSning Såg Rofalinda på denna (ek, och skrek af glädje, då stenarna oupphörligt ökade fig och deraS glanS blef aOt skönare och skönare. De gingo öfwer bron och kommo in i en allé af filfwerbwita björkar, emellan hwarje björk stod en bildflod af IjuSblå marmor; RcfalindaS öga kunde icke uppnå slutet aS denna allé och dessa bildstoder. Rå, tycker du icke om att wara hoS mig, mitt barn? Sade drottningen. 2tcf jo, Swarade prinfessan, om blott min amma wo-re här, få att hon kunde leka med mig i dessa gångar, fe mina wackra kläder, och gö* ra ett halsband och armband åt mig af ste-