rade hon, att denna fogel behagade henne mest och bad drottningen att hon måtte gif-wa henne houom till uppassning. Det går ide an, mitt barn, fwarade denna leende, men han skall wara hoS dig hela dagen. $ogeln gladde sig öfwer denna befallning och förfäkrade, att han icke wifjte någon högre lycka, än att beständigt få wara i Rofalin-daS fäQ skap. Denna tog honom genast med sig upp på fitt rum, der hon wiSade honom alla sina sköna fläder, fina dyrbarheter och sina dockor; hon bad bonom (eka med sig, men han funde icke handtera dockorna, han Sönderbröt SoglarneS näbbar och ben, och RoSalinda skulle hafwa blifwit ganska ond, om han icfe lofwat, att skaffa andra. ©lutligen wifade hon honom den lida pucfelryggiga figuren, då blef fogeln plötsligt ond, han grep dockan och bemödade sig att fönderflita henne med fin näbb. RoSalinda gret och begärde tillbaka fin käraste lekfaf; han släppte ändtligen figuren, prinSegait tog den häftigt