och dref fogeln ur rummet, under flag och tårar öfwer hanS elakhet. $8id middagsbordet mar ban åter när-warande, han nalkadeS prinfessan och bad benne ödmjukt om förlåtelfe; hon mtlle aQS icke Swara, men då drottningen bad för honom, fade hon: jag förlåter dig, men jag mill aldrig mer fe dig på mitt rum. Han bad om återkallande af denna hårda befallning, och lofwade genom sträng hörfamhet för henneS railja åter godtgöra fin förfeelfe; de förfonadeS jlutligen od) följdeS efter måltiden åt ned i trädgården. Rofalinda fatte sig wid bädfenS strand och Samlade juweler ur gräSet, fogeln utfökte de skönaste bland dem och lade dem fedan i henneS knä; derpå hemtade ban de präktigaste Smultron ur den nära skogen, men aktade fig altid att komma nära backen*, prtu* Sessan märkte det och frågade efter orfaken dertill; han fade, att han icfe funde tåla