skogen; han bjöd till att lugna henne och be giugo tillbaka emot skottet. Då de kommo till bron wille fogeln, få Som han altid gjort, gå bakom RoSalinda, men det häftiga fprin-gandet och ångesten hade Så utmattat (jenne, att hon måste (lödja sig på honom. Hön Sökte att inleda ett intressant Samtal, Sör att wända henneS ögon Srån mattnet, meu RoSalinda fäg oupphörligt ned i bäcken, hwarå kristadwågor hoppade öfwer de gyllene palmbladen. H°u lutade sig till och med öfwer bröftwärnet, för att bättre kunna njuta af det sköna skådeSpelet. Sogeln måste stå bred-wid henne; med ett anskri for hon plötsligt upp, ty henneS käraste lekfak, den puckelryg-gige figuren, låg i bäcken. Hon trodde att fogeln dctfaflat honom; han bedyrade att hon skulle finna honom på sitt rum. Prin-fessan Såg oafwändt ned i bäcken, huru böljorna ibland höjde, ibland fanfte honom, hon tyckte att han talade och rorde sig. ©efin» ningSlöst sket hon sig frdn fogeln, skyndade