ned från bron, han följde henne, hon stoft tt>id waftnet, figuren war henne helt nära, bon sträckte ut handen, för att rycka bononr ur wattnet och störtade i famma ögonblick fjelf i bäcken; fogeln följde henne. PrinfeS-fan blef häftigt förskräckt, då bon omflöté af de kaQa böljorna; några ögonblick war bon fauSlöS, slutligen slog bon upp ögonen, bon kände sig omfattad af starka armar, och då bon mände om bufwudet, Såg bon ftg fasthållen af den lille puckelroggen, fom med stor ansträngning arbetade, att uppnå stranden. H°n förlorade medmetandet och då bon Sedan uopmakuade, befann hon sig i sitt rum, omgifmenaf (Ina filfmerdufmor. Hmad bar tilldragit sig med mig? frågade Rofalinda; dufworna fokte öfmertyga henne att det blott marit en elak diöm fom få förskräckt henne. Prinfessan trodde det slutligen fjelf och för att förströ fig, framtog hon alla jtna lek-fäker. Hon hade redan bortlekt en timma ech nästan glömt sin rädSla, då dockan föll