gen borde åter insticka den der, och då skulle fogeln för denna tjenst gerna blifwa banS wägwifare och dela alla mödor och faror med honom, ftonungen hade beslutat, att rnåga allt för sin dotter, och då det nu endast be-böfdeS mod, för att åter fe henne lycklig, få war han fullkomligt lugnad. Stten jag måste härifrån! ropade 93ertba, folen går strart ned. De hade gått långt ifrån träden, amman skyndade att uppnå dem, prin-fessan följde henne lika få hastigt och wille få weta ännu mer; hon höll henne fast wid kläderna och båda woro wid skogSbrynet, då folen helt och bållet gick ned. .ftrarande uppflög amman; det war en fwart korp. Ro-falinda hade icke släppt benneS kläder, hon hade till slut skörtat på knä, wid uppflygandet hade ett stocke ryckts löst ojch prinfossan hade en korpfjäder i handen. Annu pä knä fäg bon bestört efter fogeln, fom fiiart för-fwann bland molnen; då steg hon upp och gick bedröfwad med sin fjeder till palatfet.