Sag fatt försjunken i tankar, då en foget med glänSande sjedrar nalkadeS mig; Ber-tha! ropade han, du skall få återfe din för* lorade Rofaltnda. Af glädje öfrner detta löfte, glömde jag det underbara i, att höra en fogel tala; akta dig blott, fortfor han, för att dröja hoS henne till folenS nedgång, ty då måste foglarneS drottning förwandia dig till en Swart korp, detta är ett oundwtk-ligt öde för alla dödiiga, hwilka, Sedan fölen gått ned, ännu wtstaS i SoglarneS rike och wår flora drottning kan icke ändra det, Sök derför, att innan dess uppnå skogen och du skall wakna i ditt rum. Strart derefter kom du och knapt hade jag lemnat dig, fA Wöfnate jag i min Sang och höll alltSam-manS för en dröm. Aftonen derpå öfwer* föll mig famma fömnighet, jag Somnade i mitt rum och waknade wid trädets fot, fogeln stod åter framför mig och upprepade sin warning. Huru kommer det sig då, frågade jag, att min älskade Rofalinda bibe-