morita och gräfet wid deraS fötfer tyckteS uppfpira ur guldstoft, i midten flod ett tempel af hwitt elfenben, framför hwarS ingång ett roSenrödt moln Swäfwade fåSom förhänge. Templet omgaSs af en flod, bwarS blå-aktiga wågor hoppade af och an; de stannade ett ögonblick och wågorna uppdrogo månan ur djupet och tyckteS lekande bedja henne, att intaga ftn platS på himlen. Sång-Samt skred månan upp på himlen och drottningen förde prtnfessan till flodstranden, en liten båt simmade emot dem, de stego i och befunno fig fnart på templets tröskel, wid deraS annalkande delade sig purpurmolnet och ett guldskimmer kringströmmabe begge. Då de inträdde i templet fåg prinfessan en stor gyllene urna, de kommo närmare och hon warfeblef, huru de renaste månstrålar der rörde sig om hwaraitdra, prittfessan Satte fig wid brädden, Såg ned deri och ett (juft we-mod uppfyllde henneS bröst, stilla tårar föllo ur henneS ögon och blandade sig med