månanS wftgor, fom då började brufa något, men fnart äter lugnade sig och rörde sig fom förut. Drottningen upplyftade Rofalinda och fatte henne i den flora urnan; en skak-ning af fafa och förtjuSning fattade benne, hon trodde att hon skulle förgäS och dö, och ändå war denna känSla en falighet. En stund derefter fastade mågorna henne derur, och hon låg knäböjd framför drottningen; denna upplyfte henne, tryckte henne tigande till sitt bröfl och båda anträdde återmägen till skottet. De ingtngo i prinfenS rum, han låg fof* wande på fm fäng, drottningen undandrog de gyllne förhängena och gladt öfmerraskad tog prinfessan ett steg tillbaka; den skönaste yngling låg slumrande på mjuka kuddar, banS bruna hår föll i behagliga lockar ned omkring halfen, de friflfa purpurläpparna hwilade leende mot bwarandra och de långa fwarta ögonhåren tyckreS afunbfjuft dölja ögonenS tjuSfuda blick; en drägt af fmå silfwerfje-drar Smög fig efter haitS gestalt. Drottnin-