(Tade RoSalinda? Du föddeS wid denna timma, fade drottningen, Som emellertid fanfat fig/ jag gick och promenerade med RoSalinda, tå kunde jag icke afhålla mig från att betrakta dig. Prinfen tackade henne för fin bmbet och de båia fruntimmerna aflägStta-be fig. JTan du förlåta mig, frågade Rofalinda, att jag flört hela din glädje? Till och med fcin fonS åfyn har jag beröSwat dig. Drottningen kyfle henne stillatigande och prinfeS-fan gick upp på fitt rum. PrinSenS btld bodde, Som ett miidt Solsken t henneS bfer-ta, hon återkallade oupphörligt hanS sköna anletsdrag i fitt minne och en ström af tårar bröt fram ur beuneS ögon, tå hon andra morgonen warfeblef fogeln. Rågra dagar derefter fade drottningen, i det hon räckte en liten fpegel åt Rofalinda: bär denna taliSman på ditt bjerta, ingen makt är i stånd att frånrycka dig dett; om du tcfe frtoiftigt bortger den* hwarftn